tisdag 21 juli 2009

Observationer

Varje gång jag går ner för Nobelvägen i Malmö för att hämta ut min traditionsenliga bakfyllepizza, oftast på söndagar, går jag förbi en butik som säljer köttvaror, ett s.k. charkuteri. Jag har länge känt att det var något som inte riktigt stämde med detta charkuteri.. faktum är att jag känt en stark ovilja mot att överhuvudtaget sätta min fot där. Anledningen till detta obehag har jag gått och grubblat på länge.

Och igår kom jag på det! För att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden har jag förberett en enkel regel. Förhoppningsfulla kött-entusiaster som vill starta eget bör följa denna regel, hur löjlig och icke-intuitiv den än må låta. Vi kan kalla den för.. "Dan Nilssons first rule of marketing":

1. Hur bra det än låter i din hjärna, så är det ändå en spektakulärt dum idé att döpa din matbutik till något som rimmar på salmonella.


"Nobella Kött & Chark" - Seriöst, hur inbjudande låter det?

Från ett dåligt varumärke till ett alldeles fantastiskt. Slipade grillentusiaster runt om i landet har säkerligen snappat upp att man kan väsentligt utöka de kulinariska dimensionerna på sin grillmeny genom att inkludera lite haloumi-ost på gallret. Vill man verkligen lyxa till det kan man dessutom linda haloumin i bacon innan man grillar (men detta är endast för sanna livsnjutare).

Någonstans såg en sann visionär denna välmående grill-haloumi-marknad och bestämde sig för att det inte var nog. Marknaden var inte mättad (haha, fattar ni? mättad!!) - det fanns fortfarande en chans att att rita om ost-kartan. En förbättrad haloumi lanserades, men på grund av s.k. "trademark issues" behövdes ett nytt namn. En jobbig sits, eftersom man var tvungen att mana fram tankar till både grillning och haloumi för att vinna mark bland de troende.

Jag ser mig som en kreativ människa, men det är när jag ser sånt här som jag inser att jag är en amatör. En dvärg bland giganter. Att komma på någonting så här innovativt, så nyskapande, ja det kommer jag nog aldrig lyckas med. Kudos.

Jag ger er...



G r i l l o u m i

onsdag 8 juli 2009

Onsdagslax

Jag minns inte särskilt mycket från min konfirmation. Jag tror att vi var på någon form av läger där vi åt chips och kollade på kassa filmer. Den enda bibliska lärdomen av vikt jag lyckades snappa upp var att på sjunde dagen skapade Gud den fulländade maträtten. Änglar sjöng och himmeln öppnade sig när Han presenterade... den varmrökta laxen.

Att tycka om varmrökt lax, gärna tillsammans med nypotatis och romsås, ligger i ryggraden hos alla civiliserade människor. Folk som inte förstår storheten i denna maträtt är inte relevanta.

Jag och min vän Sara beslutade oss för att lyxa till vår onsdagskväll med att förtära just denna ädla delikatess. Vi åkte till ett trendigt fiskrökeri i Limhamn vid namn.. "Limhamns fiskrökeri". Vi hoppades innerligt att deras varmrökta lax var bättre än deras förmåga att komma på innovativa butiksnamn.


Vi skred till verket och köpte 1.1 kg sprudlande färsk varmrökt lax. Nu började vi verkligen känna av vår hunger och begär till denna maträtters crème de la crème. Vi skyndade till en Ica-butik och köpte de övriga essentiella ingredienserna - nypotatis, crème fraîche, dill os.v. När detta var avklarat bar det iväg med rasande fart till Möllan. Efter en liten avstickare där Sara hämtade ut sitt bortslarvade körkort på Babel var vi i full fart med att tillaga vårt mästerverk.

Förberedning av nypotatis är ett konststycke i sig. Här använder jag trendriktiga gnuggvantar för att uppnå den perfekta potatisytan innan kokning.

Att tillaga varmrökt lax är lite som att deltaga i en andakt. Allt måste stämma - från mängd dill till koktid för potatisen. Vi navigerade detta gastronomiska minfält med villkorslös koncentration och lyckades till slut producera ett värdigt slutresultat.

När vi färdat vår skapelse satte vi oss vid matbordet och bara njöt. En perfekt onsdagskväll - delikat mat med trevligt sällskap!